Socialförsäkring

Den här rapporten har jag skrivit på uppdrag av den Svenska Europeiska Socialfonden (ESF-rådet). Det är en genomgång av den svenska arbetsmarknadspolitiken, men också andra faktorer som har påverkat sysselsättningen i Sverige under de senaste tre decennierna, till exempel export, utbildning och investeringar i bostäder och trafikinfrastruktur.

Rapporten redogör också för dagens situation, där det råder stor brist på arbetskraft inom vissa sektorer, men där tre stora grupper – invandrare, funktionshindrade och mycket långvarigt arbetslösa har en hög arbetslöshet.

I rapporten tittar jag också framåt och finner att det kommer att finnas ett växande behov av arbetskraft samtidigt som andelen äldre fortsätter att växa. Ungdomarna kommer inte att vara tillgängliga på arbetsmarknaden förrän de studerat färdigt. I det här läget kan det visa sig att den invandring vi haft kan bli Sveriges främsta konkurrensmedel gentemot andra länder som har samma demografiska situation som vi, men som haft en mer restriktiv invandring. Men det förutsätter att vi lyckas integrera de invandrare vi har, såväl nyanlända som de som vuxit upp eller varit bosatta länge i våra mest utsatta förorter.

Här kan du ladda hem rapporten:

 

Om du hellre vill ha ett eget tyckt exemplar av rapporten kan du beställa den gratis från EFS-rådets web-shop.

Här kan du se TV-utsändningen från seminariet den 31 januari 2018.

Den här artikeln från Dagens Samhälle (författare jag själv) sammanfattar rapportens innehåll.

Den här artikeln av Janne Sundling publicerades i tidningen FOKUS den 26 januari.

Den här artikeln av Peter Letmark publicerades i Dagens Nyheter den 31 januari 2018.

Den här artikeln av Daniel Mellwing publicerades i Arbetsmarknadsnytt den 7 februari 2018.

 

Mycket har hänt med det svenska välfärdssystemet sedan 1990. 1990-talskrisen och de besparingar som blev följden, men också Alliansregeringens medvetna strategi för att stöpa om välfärdssystemen till basfinansierade system som arbetsmarknadens parter kan komplettera eller som den enskilde kan tilläggsfinansiera. Sammantaget bildar förändringarna i grunden en ny svensk modell. Modellen kan fungera tillfredsställande för grupper som kan sluta bra avtal eller individer som kan teckna bra medlemsförsäkringar. Men allt fler grupper på arbetsmarknaden saknar dessa avtal och försäkringar utan blir hänvisade till de lägre ersättningar som de statligt finansierade systemen kan erbjuda. Allra värst är det för de grupper som är arbetslösa eller som hankar sig fram på tillfälliga jobb. ibland med statliga subventioner eller ibland med svarta anställningsförhållanden.

Samtidigt har skolan, vården och omsorgen fått en allt lägre bemanning. Sjuksköterskor, socialsekreterare och andra grupper går på knäna eftersom de har svårt att klara sina uppgifter med mindre personal. Sjukskrivningskostnaderna ökar bland dessa grupper. Under flera decennier har staten också sparat på investeringar i utbildning, infrastrukturinvesteringar och bostadsbyggande. Resultatet har blivit en bristande konkurrenskraft, vilket försvårar för företagen att rekrytera arbetskraft och för den offentliga sektorn att skapa full sysselsättning och tillräckliga skatteintäkter för att klara välfärdssystemen också på lång sikt.

Det här är bara en del av det som jag presenterade i detta föredrag, som jag höll på EU-kommissionens hus i Stockholm den 27 april 2016. Föredraget bygger på en rapport som jag redovisade vid ett möte med samtliga EUs medlemsstater vid universitetet i Leuven, Belgien den 19 oktober 2015.

Du kan ladda hem föredraget här:

Det är inte varje dag man får tre hela sidor i Dagens Samhälle. Men den 26 november hände det. Intervjun med mig handlar om rapporten ”Förorterna som Moder Svea glömde” som jag publicerat tillsammans med Verdandi. Den som intervjuade var Janne Sundling, en av Sveriges bästa journalister.

Den här artikeln skrev jag som en gästkrönika för Göteborgsposten. Artikeln handlar om min rapport ”Förorterna som Moder Svea glömde”, men fokus ligger på vilken roll medelklassen spelat i framväxten av ett ökande utanförskap.

Min slutsats är att det är det viktigare än någonsin att utveckla en effektiv integrationspolitik. Det handlar inte bara om hur vi ska bryta utanförskapet i de förorter som Moder Svea glömde, utan också om hur vi ska kunna undvika att nya grupper på flykt från krig och förtryck dras in samma destruktiva integrationspolitik som redan drabbat tidigare generationer av invandrare.

Ytterst handlar det om att bryta medelklassens innanförskap, det vill säga de skyddsmurar som alla politiska partier medverkat till att bygga under de senaste decennierna. Murar som hindrar outsiders att få tillträde till bostadsmarknaden, arbetsmarknaden och de demokratiska arenorna.

Professor Jozef Pacolet, Katolska Universitet Leuven, Jan Edling, Flexicurity, Sverige och Herman Van Rompuy, tidigare President i Europarådet

Vart femte år sedan 1995 har universitetet i Leuven, Belgien tillsammans med EU hållit ett seminarium om den europeiska välfärdens utveckling från 1992 och framåt. Jag har varit med på fyra av dessa seminarier, 2010 var jag tvungen att ställa in därför att en isländsk vulkan hade släppt ut ett stort moln över Europa just den dag jag skulle resa. Antalet länder har vuxit sedan det första seminariet hölls och den här gången är det 28 länder som ska redovisa hur välfärdsstaten utvecklats i respektive land under senare tid.

Själv har jag skrivit den rapport, som du kan ladda ned här. Den behandlar särskilt den utveckling som ägde rum under åren 2006-14 då Alliansregeringen målmedvetet lade om kursen i det svenska välfärdssystemet. Vad resultatet blev kan bara du själv bedöma.

Våren 20014 blev jag och 13 andra ombedda av Mats Wiklund på tidskriften Axess att ge de båda statsministerkandidaterna tips om semesterlektyr samt goda råd inför valrörelsen 2014.Det här blev mitt bidrag.
Den lektyr jag tipsade om var ”Alla behövs”, som jag skrev 2005 och som blev mycket omdebatterad i valrörelsen 2006. Mitt budskap inför valet var att såväl socialdemokrater och moderater saknade en politik för den globala strukturomvandlingen. För att lyckas vända den höga arbetslösheten duger det inte att bedriva ”arbetsmarknadspolitik”. Man måste slå in på ”en tredje vägens politik”, som söker öka efterfrågan på svensk arbetskraft, dels genom växande export och dels genom att investera i infrastruktur och bostadsbyggande. En sådan politik kräver också att utbildningen och den regionala kompetensförsörjningen kraftigt förbättras.

Det här är en del av en föreläsning som jag höll under en hel dag för en kanadensisk studiegrupp inbjudna till Sverige av SWECO. De hade förväntat sig en traditionell berättelse om ”den svenska modellen” men fick i stället höra om hur Sverige ständigt förändras. Många av de så kallade modellerna har i själva verket bara existerat under korta perioder, men sätts ur spel när samhälle och ekonomi förändras.

Förändringarna är idag större än någonsin då den generella välfärdspolitiken håller på att omvandlas till ett system med grundtrygghet och då globalisering och arbetslöshet förändrar maktpositionerna mellan arbetsmarknadens parter.

Den här presentationen gjorde jag vid ett seminarium, som Almega anordnade den 13 juni 2012.

Här sammanfattar jag hur jag genom åren arbetat för att åstadkomma en sammanhållen arbetslivsförsäkring, där sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring kombineras med en försäkring för kompetensutveckling och livslångt lärande. Den första skriften skrev jag 1982 för Försäkringskasseförbundet och Försäkringsanställdas förbund. Den andra skrev jag 1993 tillsammans med en arbetsgrupp på LO. Den tredje är Agenda för Sverige, som jag publicerade 2010.

I min presentation visar jag hur olika krafter velat forma politiken och konstaterar att chanserna för en sammanhållen försäkring för breda grupper på arbetsmarknaden aldrig varit så små som idag.

Detta är inledningsbilden från en presentation, som jag gjorde på ett seminarium anordnat av Svenskt Näringsliv den 27 oktober 2010.

Presentationen utgör en sammanfattning av den kritik jag i olika sammanhang riktat mot olika regeringars oförmåga att hantera
arbetslöshet, sjukfrånvaro och förtidspensionering.

Sverige lider fortfarande av 1970-talets strukturkris och den stora 1990-tals­krisen. Ännu kvarstår problemen med att en femtedel av den arbetsföra befolkningen står utanför arbetsmarknaden.

Trots en växande export har Sveriges världsmarknadsandelar av exporten fallit snabbare än i de 15 största EU-länderna och våra nordiska grannländer. Om den svenska exporten av varor och tjänster hade följt utvecklingen i dessa lnder hade exportvärdet varit ungefär 225 miljarder högre än idag. BNP skulle ha varit sju procent högre och sysselsättningen skulle ha legat på 84 procent i stället för 78 procent.

I min bok Agenda för Sverige (Ekerlids 2010) för jag fram ett stort antal förslag som syftar till att öka Sveriges konkurrenskraft, bland annat en näringspolitik, som inriktas på små och medelstora företag som vill växa med hjälp av ökad kunskap och export. Boken innehåller också förslag om en allmän, obligatorisk arbetslivsförsäkring, som ska avlösa dagens sjukförsäkring, förtidspenson och arbetslöshetsförsäkring. Här för också förslag fram om en obligatorisk kompetensförsäkring, som skulle omfatta alla och finansieras solidariskt.

Här kan du se en intervju med mig om boken i Utbildningsradions serie En bok – en  författare.

Här kan du köpa boken Agenda för Sverige.

Den 16 maj 2005 deltog jag i LOs arbetsutskott för att försvara en skrift som jag skrivit på LO. Skriften, som hette Alla behövs, handlade om sambandet mellan arbetslöshet och höga ohälsotal. Ju högre arbetslöshet på en ort, desto högre antal långtidssjukskrivna och förtidspensionerade kunde man finna på orten. Medan man i Danderyd hade 8,7 procent med ersättning för arbetslöshet och ohälsa var motsvarande siffror för Haparanda 40,9 procent. Nära hälften av alla i arbetsför ålder i Haparanda hade ersättning från olika försäkringar i stället för ett arbete att gå till.

LOs ledning godkände inte skriften. Inte för att man funnit faktafel i den. Det hade man inte trots att alla LOs utredare satts att granska den. LOs ledning hade redan 2002 godkänt en rapport med motsvarande innehåll. Mina slutsatser hade länge diskuterats av forskare och experter inom socialförsäkringsområdet. Nej, det egentliga skäl som framgick vid mötet med LOs arbetsutskott var att rapporten var för kontroversiell att publicera med bara drygt ett år kvar till valet 2006. Man var rädd att rapporten skulle utnyttjas av de borgerliga partierna i valrörelsen. Ledningen ville att jag skulle skriva om rapporten.

Mitt syfte med rapporten var inte att skada någon. Tvärtom ansåg jag att det var min plikt mot alla LO-anslutna att peka på hur arbetslösheten växte på olika konton i systemet och hur de ökade utgifterna trängde ut angelägna satsningar på näringspolitik, forskning och investeringar i infrastruktur. Det skulle ha stridit mot mitt samvete att skriva en rapport som förskönade de växande problem, som Sverige stod inför, valde jag samma dag att lämna LO efter 18 års anställning som utredare.

Den 18 maj publicerade Dagens Industri ett helt uppslag, där Margit Silberstein intervjuade mig om en skrift som LOs ledning refuserat två dagar innan. Efter den dagen följde en lång debatt kring de frågor jag tagit upp.

Ett stort antal radio- och TV-intervjuer följde liksom hundratals tidningsartiklar i landets samtliga dags- och kvällstidningar och flera utländska tidningar.

Frågan diskuterades under hela valrörelsen 2006. I valet 2010 kvarstod frågans aktualitet och mycket tyder på att frågan om utanförskap och jobbskapande kommer att vara högaktuell också i valet 2014. Och trots att jag sedan 2005 skrivit och debatterat i många olika frågor går det inte att komma ifrån att det är de frågor som belystes i rapporten Alla behövs, som jag alltjämt förknippas med.

Här kan du ladda ned rapporten Alla behövs.

Om du vill veta mer om hur det gick till när jag lämnade LO den 15 maj 2005 kan du ladda ned en intervju med mig, som Susanna Popova gjorde i sin bok Sverige och tystnaden (Lind & Co 2006). Ett tack till Susanna Popova för detta.

I boken intervjuas också ytterligare nio personer som gjort sig kända för att lyfta fram besvärliga sanningar, t ex Inga-Britt Ahlenius, Sverker Åström, Björn Ulvaeus och Anna Ekström. Här kan du köpa Susanna Popovas bok Sverige och tystnaden.