Bostadspolitik

Nästa år var det 100 år sedan som Stuvsta gamla stationshus byggdes. Det var Stuvstabolaget som byggde för att få fart på försäljningen av tomter till egnahemsbyggare. Försäljningen skedde i den lilla kiosken mitt emot stationshuset. Om du vill läsa hur det gick till och vad som hände sedan kan du ladda ned den här lilla skriften som jag har skrivit tillsammans med historikern och fd kommunalrådet Gunnel Jacobsen.

Ett bra tips är att skriva ut skriften som broschyr (skriv ut, skrivaregenskaper, utskriftsformat, broschyr).

Invandring kan på sikt vara mycket fördelaktig för Sverige. Med fler människor i arbetsför ålder blir det lättare att klara de utmaningar som blir följden av att barnen måste gå i skola längre och att antalet äldre blir allt fler. Men om dessa fördelar ska infrias måste vi också se till att de som invandrar till Sverige kan integreras i det svenska samhället, inte minst på arbetsmarknaden.

Erfarenheterna av Sveriges hittillsvarande integrationspolitik är dock mycket dystra. I den här rapporten granskar jag de 38 mest utsatta förorterna i Sverige.

Rapporten visar att det är mycket långt kvar innan de som bor i dessa förorter är jämställda med den övriga befolkningen när det gäller förvärvsfrekvens, utbildning, inkomster, hälsa, valdeltagande med mera.

I rapporten föreslås därför två tuffa mål, nationella och regionala samordningsinsatser och en integrationskommission för den nationella integrationspolitiken.

Rapporten är utgiven i samarbete mellan Flexicurity, ABF och Verdandi. Den är också lämpad för studier i studiecirklar. Kontakta ditt lokala ABF om du vill anordna en studiecirkel eller ett seminarium om integrationspolitik.

 

TV-INTERVJU OM RAPPORTEN

Den 18 januari 2016 blev jag intervjuad med anledning av rapporten av Per Malm i SVT Forums serie ”Politik i bokhyllan”. Inslaget (13 minuter) kan ses till den 18 januari 2017.

http://www.svtplay.se/klipp/5942534/politik-i-bokhyllan-fororterna-som-moder-svea-glomde

 

Den här drömmen publicerade jag i Göteborgsposten midsommaren 2016. En midsommarnattsdröm om hur Sverige kunde te sig om det inte vore för alla politiska blockeringar som under decennier försatt vårt land i handlingsförlamning. Om höghastighetståget, regionbildningen, bostadsbristen, segregationen, bristen på händer i vård, skola och omsorg liksom de stora klyftorna mellan arbetande och arbetslösa.

Bostadsbyggandet 2016 är det högsta sedan 1991. Det kommer inte att räcka. Om byggandet under kommande år kommer att vara lika högt skulle det dröja 15 år innan bostadsbristen försvinner. Men det förutsätter att befolkningsökningen (barnafödande och invandring) stannar upp helt från och med idag.

Om detta skriver jag i en artikel publicerad av Dagens Samhälle den 7 juni 2016.

Mycket har hänt med det svenska välfärdssystemet sedan 1990. 1990-talskrisen och de besparingar som blev följden, men också Alliansregeringens medvetna strategi för att stöpa om välfärdssystemen till basfinansierade system som arbetsmarknadens parter kan komplettera eller som den enskilde kan tilläggsfinansiera. Sammantaget bildar förändringarna i grunden en ny svensk modell. Modellen kan fungera tillfredsställande för grupper som kan sluta bra avtal eller individer som kan teckna bra medlemsförsäkringar. Men allt fler grupper på arbetsmarknaden saknar dessa avtal och försäkringar utan blir hänvisade till de lägre ersättningar som de statligt finansierade systemen kan erbjuda. Allra värst är det för de grupper som är arbetslösa eller som hankar sig fram på tillfälliga jobb. ibland med statliga subventioner eller ibland med svarta anställningsförhållanden.

Samtidigt har skolan, vården och omsorgen fått en allt lägre bemanning. Sjuksköterskor, socialsekreterare och andra grupper går på knäna eftersom de har svårt att klara sina uppgifter med mindre personal. Sjukskrivningskostnaderna ökar bland dessa grupper. Under flera decennier har staten också sparat på investeringar i utbildning, infrastrukturinvesteringar och bostadsbyggande. Resultatet har blivit en bristande konkurrenskraft, vilket försvårar för företagen att rekrytera arbetskraft och för den offentliga sektorn att skapa full sysselsättning och tillräckliga skatteintäkter för att klara välfärdssystemen också på lång sikt.

Det här är bara en del av det som jag presenterade i detta föredrag, som jag höll på EU-kommissionens hus i Stockholm den 27 april 2016. Föredraget bygger på en rapport som jag redovisade vid ett möte med samtliga EUs medlemsstater vid universitetet i Leuven, Belgien den 19 oktober 2015.

Du kan ladda hem föredraget här:

OBS! Detta är en dyster läsning för alla som tror att det går bra för Sveriges ekonomi. Samtidigt är min gästkrönika i GP positiv eftersom den visar var bristerna finns och vad vi bör rätta till. Men det blir ett hårt arbete utan några genvägar!

Artikeln, som var införd i GP den 20 februari 2016, går att ladda ned här:

Den 8 februari presenterades en rapport från Expertgruppen för Studier i Offentlig Ekonomi (ESO) om ”Etnisk segregation på bostadsmarknaden. Jag var, tillsammans med bland andra moderaternas talesperson i arbetsmarknadsfrågor Elisabeth Svantesson, ombedd att kommentera rapporten. Jag deltog också i den efterföljande paneldebatten.Hela seminariet direktsändes i SVT Forum.

Här kan du ladda ned min presentation.

Här kan du se hela ESO-seminariet:

SVT Forums utsändning från seminariet

 

 

Min första artikel som gästkrönikör i GP handlar om hur många flyktingar man kan tränga ihop i redan fullsatta förorter utan att möjligheterna till integration försvåras – både för de nyanlända och de redan boende.

En fortsatt rätt att välja Eget Boende (EBO) innebär oerhörda samhällsekonomiska kostnader och den nuvarande lagen bör därför ersättas med en lag om Värdigt Eget Boende (VEBO) enligt den modell som Södertälje kommun föreslagit.

Det är viktigt att nu öka antalet bostäder och anläggningsboenden på orter med en bra arbetsmarknad.

Det är också angeläget att träffa en blocköverskridande överenskommelse om den framtida integrationspolitiken.

Det är inte varje dag man får tre hela sidor i Dagens Samhälle. Men den 26 november hände det. Intervjun med mig handlar om rapporten ”Förorterna som Moder Svea glömde” som jag publicerat tillsammans med Verdandi. Den som intervjuade var Janne Sundling, en av Sveriges bästa journalister.

Professor Jozef Pacolet, Katolska Universitet Leuven, Jan Edling, Flexicurity, Sverige och Herman Van Rompuy, tidigare President i Europarådet

Vart femte år sedan 1995 har universitetet i Leuven, Belgien tillsammans med EU hållit ett seminarium om den europeiska välfärdens utveckling från 1992 och framåt. Jag har varit med på fyra av dessa seminarier, 2010 var jag tvungen att ställa in därför att en isländsk vulkan hade släppt ut ett stort moln över Europa just den dag jag skulle resa. Antalet länder har vuxit sedan det första seminariet hölls och den här gången är det 28 länder som ska redovisa hur välfärdsstaten utvecklats i respektive land under senare tid.

Själv har jag skrivit den rapport, som du kan ladda ned här. Den behandlar särskilt den utveckling som ägde rum under åren 2006-14 då Alliansregeringen målmedvetet lade om kursen i det svenska välfärdssystemet. Vad resultatet blev kan bara du själv bedöma.

Den 24 april 2015 blev jag som ”integer ekonom” inbjuden till moderaternas arbetsgrupp för ekonomi och arbetsmarknad att tala över ämnet ”Konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt”. Jag tackade ja eftersom moderaterna sagt att de håller på att ompröva sin politik.

I min presentation tog jag upp en rad områden, där Sveriges konkurrenskraft håller på att försämras gentemot våra konkurrentländer. Dessa försämringar innebär att den ekonomiska tillväxten blir lägre, att sysselsättningen hålls nere, att skattekraften minskar och att detta innebär sämre möjligheter att upprätthålla den offentliga välfärden (alternativ att det blir svårare att sänka skatter om man nu föredrar det i stället).

• Bland Europas lägsta investeringar i infrastruktur
• Europas lägsta investeringar i bostadsbyggande
• En allt svagare produktivitetstillväxt
• Andra länder håller på att ta in vårt försprång när det gäller energikostnader
• Exporten av varor och tjänster utvecklas sämre än EU 15 och de nordiska länderna
• Våra storföretag håller på att överge Sverige (de 30 största företagen sysselsätter idag bara 20 procent i Sverige)
• Samtidigt minskar storföretagens forskning och innovation i Sverige
• Behovet av att aktivera små och medelstora företag är stort, men de vill inte växa eller exportera (i bästa fall till Västeuropa)
• Sverige tappar positioner i den högre utbildningen samtidigt som allt färre kvalificerar sig till gymnasiet
• Det finns ett stort behov av att skapa ett mindre antal regioner som kan fokusera på kompetensförsörjning och regional konkurrenskraft

Gjorde min presentation något intryck på moderaternas politik? Nej knappast. Den enda punkt som föreföll väcka intresse var ett diagram i slutet av min presentation (diagram 35), som kan laddas hem nedan. Diagrammet visar att 13 procent av grundskoleeleverna inte kvalificerar sig till gymnasiet. Upprörande i sig men inget nytt. Det nya var att mitt diagram visar hur pass få som kvalificerar sig i de 38 mest utsatta förorterna i landet. I Herrgården i Malmö är det färre än 50 procent som kvalificerar sig.

Det är bra att också moderaterna fått upp ögonen för hur det står till med utbildning, arbetslöshet, fattigdom och valdeltagande i de mest utsatta förorterna. Yrvaket talar Anna Kinberg Batra om ”det nya utanförskapet” (sic). Förslagen känns igen: Moderniserad arbetsrätt, sänkta arbetsgivaravgifter, skattefrihet för den först intjänade halvmiljonen osv.
Det som oroar mest är att moderaternas ”omprövning” enbart fortsätter att handla om utbudet av arbetskraft och inte hur Sverige ska kunna skapa jobb genom utbildning och ökad efterfrågan på svenska varor och tjänster. Moderaterna tycks inte heller ha några recept på någon av de övriga punkter som jag redovisade och som var och en är allvarliga hot både mot den ekonomiska tillväxten och den framtida sysselsättningen.

Här kan du ladda ned min presentation:

Regeringen har idag aviserat att staten, Stockholms läns landsting och fyra kommuner (Stockholm, Solna, Nacka och Järfälla) enats om att bygga ut tunnelbanan och öka bostadsbyggandet (DN 11 nov 2013).

Det är viktigt att tunnelbanan byggs ut, eftersom detta är en förutsättning för att bostadsbyggandet ska komma igång. Behovet av nya linjer för tunnelbana, pendeltåg och tvärbana är stort också på den södra sidan av Stockholms län.

Enligt förslaget ska 78.000 nya bostäder byggas mellan 2014 och 2030. Efter att ha räknat på detta har jag kommit fram till att förslaget är helt otillräckligt. Så här har jag räknat:

Länets befolkning beräknas växa med drygt 400.000 invånare under perioden. Det motsvarar 187.000 hushåll. Antalet bostäder skulle alltså behöva växa med 187.000 under åren 2014-2030.

I regeringens förslag sägs att 78.000 nya bostäder ska byggas. Det innebär att regeringens förslag bara täcker 42 procent av behovet. För att klara hela det befolkningstillskott som väntas under perioden skulle således ytterligare 109.000 bostäder byggas. Hur ska dessa byggas? Ska de övriga kommunerna i länet (med 47 procent av länets befolkning) klara detta? Detta framgår tyvärr inte av regeringens förslag.

Nu är behovet av lägenheter i länet inte begränsat till 187.000 lägenheter. Under åren 2007-12 har befolkningen vuxit med 206.000 hushåll samtidigt som bara 138.000 nya lägenheter tillkommit. Det har alltså skapats ett underskott av bostäder motsvarande 49.000 lägenheter. Samtidigt har boendetätheten ökat från 2,1 till 2,18 personer per hushåll.

Lägger man ihop underskottet med ökningen av antalet hushåll 2014-2030 är behovet av lägenheter i praktiken 236.000. Regeringens förslag att bygga 78.000 lägenheter täcker således bara en tredjedel av behovet. I själva verket kommer bristen på bostäder att fortsätta att växa fram till 2030.

Regeringen skriver att satsningen stärker Sveriges konkurrenskraft. I själva verket bidrar förslaget genom sin otillräcklighet att fortsätta att undergräva konkurrenskraften. Bristen på bostäder i Stockholm och andra storstadsområden gör det svårt att rekrytera den arbetskraft som efterfrågas. Detta innebär ett produktionsbortfall, det vill säga att tillväxten och sysselsättningen blir lägre än vad som vore möjligt utan bostadsbrist.

Bostadsbristen driver också upp hyror och priser på bostadsrätter och villor. Kring våra storstäder tornar en växande bolåneskuld upp sig. Eftersom ingen tar ansvar för bostadsbristen eller den växande bolåneskulden tvingas Riksbanken att hålla en räntenivå, som är högre än i omvärlden, vilket också medför att investeringar, tillväxt och sysselsättning hålls nere.

Detta håller inte längre. Problemen med bostadsbrist och låga investeringar i järnvägar, vägar och kollektivtrafik är nu så allvarliga att vi behöver lösningar över partigränserna och över hela regioner.