Blogg Samhällen som vill växa måste
förena flexibilitet och trygghet

#VADFANFÅRJAG

Det här inlägget skrev jag på Facebook i samband med den debatt som blossade upp efter Uppdrag Gransknings rapport om de så kallade Paradisläckorna, dvs avslöjandet om kända personers försök att dölja och undanhålla information om den egna förmögenheten genom avancerad skatteplanering. I samband med programmet intervjuades Leif Östling, förre VD på Scania och nuvarande ordförande i Svenskt Näringsliv. Han var en av dem som gömt undan pengar på Malta och i Luxemburg. Han sa att han valt att placera pengarna utomlands helt lagligt. Det uttalande som gav upphov till en stor debatt i Sverige var när Leif Östling motiverade sitt val att placera pengar utomlands med att han redan var en av Sveriges största skattebetalare: ”- Vad fan får jag för skatten”, sa han.

Det fick mig att skriva en Facebook-text om vad man får för pengarna när man betalar skatt i Sverige. Jag tror inte att något jag skrivit på Facebook tidigare mött sådan positiv respons som detta inlägg, som efter två dagar hade fått mer än 260 likes, en hel del kommentarer och framför allt över 200 delningar. Så här skrev jag:

Först och främst fördelas skatter och välfärd mellan generationerna. När vi är i mitten av livet betalar vi som mest i skatt, men det är främst barnen och de gamla som drar mest nytta av den välfärd som skapas av skatterna.

Därutöver sker också en fördelning över inkomsterna. De som tjänar mer betalar mer och de som tjänar mindre får del av välfärd de aldrig skulle ha kunnat tjäna in på egen hand. Men också de som tjänar mest har nytta av att skattemedlen finansierar utbildning, infrastruktur, sjukvård etc.

Ingen kan säga på förhand hur livet ska utvecklas. En del är friska och i arbete medan andra drabbas av sjukdom eller arbetslöshet.Allt detta har också Leif Östling, hans barn och föräldrar rätt till.

Med all säkerhet skulle Leifs karriär på Scania ha gått mycket sämre utan de svenska investeringarna i utbildning, forskning, infrastruktur och annat som samhället finansierat, både för honom och hans duktiga medarbetare i Södertälje.

Det här diagrammet gjorde jag 1996 med hjälp av experter från Skatteverket, dåvarande Kommunförbundet, Landstingsförbundet m fl. Mycket har hänt sedan dess.

En stor del av skattepengarna delades ut till löntagarna i form av bland annat jobbskatteavdrag. Samtidigt minskade staten sitt åtagande i välfärden. Meningen var att löntagarna själva skulle finansiera en större del av välfärden med hjälp av avtalsförsäkringar, medlemsförsäkringar eller med egna medel. De som inte jobbade, t ex arbetslösa, sjuka och pensionärer fick se välfärden försämras.

Idag hör vi allt oftare från dem som redan betalt in avgifter till välfärden: ”Varför ska jag betala två gånger, jag har ju redan betalt in min avgift och ska väl inte behöva betala skatt också”. Solidariteten mellan ”insiders” och ”outsiders” minskade. På samma gång minskade också omtanken om de allt fler äldre och deras behov av pension, vård och omsorg. Också barnen drabbades, särskilt de som bor i förorter där färre får delta i samhällsgemenskapen. När antalet barn och äldre växer lyckas vi inte ens skapa politiska majoriteter för att finansiera deras välfärd.

Vad var det som hände?

Jag fick också en fråga om mitt diagram: – Från 70 årsåldern fram till 105 års åldern så minskar ju storleken på femårskohorterna hela tiden. Men i diagram är alla lika breda. Gör inte det att ytan för de utgifter som du har placerat längst till höger främst äldreomsorgen framstå som överdrivet stor?

Jodå, denna fråga ställde jag mig själv också och gjorde ett diagram som besvarade frågan. Nedanstående diagram är baserat på samma underlag som det tidigare, men tar hänsyn till hur många personer det finns i varje ålderskull.

En annan fråga som jag fått är: Får jag använda dina bilder och din text om jag själv vill publicera något eller hålla ett föredrag. Mitt svar är ja, gör det gärna och se till att fler kan förstå varför vi betalar skatt, vad vi får för pengarna och hur det kommer sig att några får mindre del av välfärden idag jämfört med när diagrammen gjordes.

JAN EDLING

Share