Blogg Samhällen som vill växa måste
förena flexibilitet och trygghet

PRAKTIKANTJOBB – ETT FÖRSTA STEG TILL ARBETE

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten den 2 april 2016.

I politiken diskuterar man vilka enkla jobb som kan skapas för de som står utanför arbetsmarknaden. I huvudsak talar man om låglönejobb som tidigare inte funnits. Samtidigt förs knappt alls någon debatt om vilka jobb som faktiskt skulle behövas inom den alltmer anorektiska välfärdssektorn. Antalet platser i äldreomsorgen har minskat samtidigt som hemtjänsten får mindre tid över för dem som har behov. Medan de som arbetar inom skola, vård och omsorg går på knäna får allt fler minska sin arbetstid för att själva sköta sina anhöriga.

I politiken vågar man inte diskutera möjligheten att öppna den offentligt finansierade sektorn för praktiktjänster. Det skulle ju, gubevars, resultera i ökade skatter! Men samtidigt måste vi se till vilka ändamål skatter idag används: Utgifter för försörjningsstöd och arbetsmarknadspolitik, stigande utgifter för sjukskrivningar, psykvård och kriminalitet måste räkas in i kalkylen. Resultatet torde snarare bli mer effektivt använda skattekronor än höjda skatter. Om fler jobbade i stället för att gå utan jobb skulle vi inte bara kunna minska oönskade utgifter. Skatteintäkterna skulle samtidigt öka. Balansen mellan arbetande och försörjda skulle förbättras. Offentliga praktikanttjänster kan dessutom lokaliseras över hela landet. Vi skulle samtidigt komma närmare målet om ett Sverige för alla.

Vad är vi beredda att betala praktikanterna för att de lär sig svenska och tar sina första steg in på arbetsmarknaden? För mig är saken klar. Likvärdig lön för likvärdigt arbete. När praktiktiden är över ska en inslussning ske till ordinarie lön för det arbete som utförs. Självklart ska lönen för praktik och ordinarie arbete bestämmas av arbetsmarknadens parter och inte klåfingriga politiker. Politiken kan bidra med socialpolitiska stöd och eventuella subventioner.

 

Share